Med två stora hundar är inte alltid en dans på rosor.
Idag var en sån dag, som jag verkligen skulle önska att jag hade körkort och bil.
Det var inte fullt på bussen, barnvagnsplatsen var tom men jag tänkte att det är smartast att sätta mig längst bak där det finns plats så är jag inte i vägen om det kommer på nån som behöver den större platsen... jovisst, det va ju bara det att det redan satt en snubbe på ena sidan längst bak så jag var tvungen att tränga in Foxy under ett säte och få upp Baron, visserligen där han brukar ligga, men klumpig(menat att han INTE bryr sig om vad eller vem han ligger på) som han är lägger han sig lite på snubbens sko så jag är tvungen att be om ursäkt medan jag försöker(förgäves) flytta en icke hjälpsam betongklump. Men tillsist lägger han sig lite bättre och jag kan pusta ut (medveten om att jag säkert inte är den populäraste personen på bussen just då). Så var det snart dags att kliva av, då inser jag att Foxy ligger rätt dåligt till(fast med huvudet under ett säte bredvid nån svart sak som sitter under det andra) typiskt, var bara att försöka pula ut henne utan att göra henne illa, allt medan jag måste hålla i Baron för att busschaufförn kör som en tok, gasa bromsa, gasa bromsa.
Men vi kom iaf välbehållna av och kunde traska hem igen.
Det jobbigast däremot är en smockfull buss, då kan jag säga att jag skulle önska att jag vore osynlig.
Att behöva stå upp med två stora hundar bland allt folk och försöka att de inte ramlar och försöka göra dem så "små" som möjligt så att de inte är i vägen när folk ska av är rätt jobbigt.
Inte att rekomendera alltså. Dock en nödvändighet för min del. 8/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar