En ny start i gammal förpackning

Hej och härliga sommarhälsningar här från mig. Då jag varken haft tid eller riktigt intresset av att leta upp nån som kan hjälpa mig att stila om min blogg ser den precis ut som den gjorde tidigare. Jag var så inne på att den skulle göras om tidigare men då jag själv fattar nada av html med mera och jag hade för mkt med pluggandet så rann allt mellan fingrarna. De sista månaderna av utbildningen till hundinstruktör var så hektiskt att jag bara la ner skrivandet här totalt. sjönk under radarn kan man ju säga.

Det har hänt mkt sedan sist kan ni ju tänka er. Jag har nu hunnit tagit examen och är alltså diplomera hundinstruktör av Hundsteg. Här är min examensklass som alla var så duktiga. Med mkt kämpande så lyckades jag bli klar med allt i tid. Och nu har jag tagit lite semester en stund för att samla krafter till utbildning nr. 2; Hundpsykologen också den via Hundsteg som jag säkert nämnt innan jag tog denna långa paus från skrivandet. 

Jag har verkligen fastnat för klickerträning, även om jag inte helt greppat det ännu, fortfarande lite svårt med tajmingen och att verkligen klicka rätt. Men att ha praktik kursen i klicker var väldigt kul, nu återstår det att jag ska hålla en lite mer avancerad klickerkurs med baklängeskedjning bl.a. 

Jag återkommer till allt detta lite senare....

Först måste jag skriva om en dålig och en bra nyhet. 

Vi tar den dåliga först så att vi får nåt att glädjas över sen. 

Det är tyvärr så att vår Baron pojke inte finns med oss längre, han får nu leka i hundhimmelen. I april tog vi beslutet att avliva honom då han knappt orkade resa sig och gick väldigt långsamt. Det var det rätt beslutet men det värsta jag tagit. Vi var med honom hela tiden hos vår vet. och sa farväl ordentligt. 

Han var en hund med egen vilja men ändå så genomgo och tillgiven. det kommer aldrig finnas en till Baron.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den glada nyheten är att vi ( läs lite mer Jag) skaffat en renrasig SB på nu 1år som det är full rulle på. Medan Baron fortfarande levde höll jag på att kolla(som jag iofs alltid gör) på blocket och andra sidor efter just Siberian husky och Alaskan malamute. När jag tillsist hittade en som fanns så pass nära som i Uppsala kunde jag inte hålla mig längre..jag svarade på annonsen, utan att jag egentligen trodde att jag skulle få svar...men så damp det ner ett svar på mailen och då var jag ju bara tvungen att åka och kolla på honom. Så var det en sak att göra innan...säga till sambon att jag först svarat på annonsen och sen få honom att åka och träffa hunden. Men det gick med lite övertalning. Vi hade med oss både Foxy och Baron för att se hur det funkade ihop. Vi fick vägbeskrivning till en stor(och då menar jag STOR) inhägnad rastgård nånstans i Uppsala där vi kunde släppa dem. Ägarna hade två SB, de var syskon, en tik och hanen som de skulle sälja, båda var då 7månader. Foxy funkade jättebra med båda och jag blev så stolt hur duktig hon var. Baron hade nog en dålig dag och var inte lika glad. Så han fick springa i hagen bredvid. Så för att göra en lång historia kortare... bestämde vi oss bara efter nån dag eller två och efter en vecka åkte vi dit igen för att skriva på papper och hämta hem honom. Så sen i februari har haft fullt upp...

 
 

 

 

 
 

 

 

 

Det går bra, med tanke på att vi tog över honom nät han redan var 7 månader gammal och redan bott i två hem tidigare förutom uppfödaren. Så han ÄR duktig trotts en del "damp" infall. ;) 

Då han är en SB, är drag i koppel ett oundvikligt moment, men jag (om än inte så konsekvent) tränar "gå fint i koppel" med hjälpa av klickerträning. Det ger resultat, men då det bara är jag som tränar med honom blir det lite svårt att hinna med alla gånger. Och jag har väl legat lite på latsidan ibland också. Och när man har två hundar...och alla de där ursäkterna..haha... sambon vill att allt så gå snabbt och smärtfritt...tji fick han... men jag tycker att Loke (som vår pojke faktiskt heter) gör framsteg. Han drar inte så mkt på vanliga promenader...OM han inte får syn på andra hundar framför oss, vilt eller är hungrig. Så det är lätt som en plätt. Att ha honom lös på vanliga promenaderna är nog en överskattad önskan, men han får springa fritt på en del ställen en stund så att han får sträcka ut. Dock är det så fruktansvärt mkt harar och rådjur här i min kommun att jag blir tokig. Jag släppte honom på en åker häromkring en gång... gick bra...nästa gång var jag lite för ouppmärksam och hej där sprang en hare förbi och hejdå Loke. Men som tur var tappade han bort haren och spåret av den.

I grannkommun Vallentuna däremot är det sällan under min uppväxt som jag sätt så mkt vilt så där vågar jag släppa honom lite mer. 

Åh en sån uppfinning, Visselpipan!, jag kör med visselpipsinkallning och det funkar klockrent, så länge han inte fått syn på vilt då förstås. Men jag stoppade honom en gång precis när han fått upp ett spår, visslade i rätt stund och han vände och kom till mig så jag lyckades den gången. Vitsen med visselpipsinkallning är att alltid ALLTID ha godis, och då ska det vara något speciellt. Ingen torr tråkig leversnitt eller likn. Men när han väl fått upp spåret eller sett nåt vilt och jag missat att upptäcka detta i samma stund, är han blockerad och man får hoppas på det bästa. Så tänka efter vart han får springa lös. Check. 

Det va lite vad som hänt det senaste halvåret för mig. 

Och jag är tillbaka i skrivandet. Hoppas det finns några som fortfarande vill läsa mina framsteg och motgångar i hundträning och andra hund relaterade saker.